Tyvärr är det nog tid

Schäfern mår nog inte så bra han är ju ändå dryga 12 år.
Och därtill en stor schäfer.


Han har svårt att lägga sig, resa sig o framförallt kasar han runt med bakkärran som Bambi på is.
Tror det är bäst för honom att avsluta sin tid. Han kan knappt stå upp inomhus längre, bakbenen går åt varsit håll hela tiden.


Därtill är han väldigt nergången. Inte många muskler kvar i kroppen, sover hela tiden, ja ni vet...han har nog gjort sitt.

Visst kan han få för sig att leka, men bara några sekunder,
för att därefter knappt kunna stå upp på bakbenen.

Men det värsta vi kan göra är väl ändå att avvakta och vänta.
Det känns faktiskt väldigt "rätt" för både Matte o Husse.
Beslutet blir ju inte annorlunda bara för att vi väntar en månad till.

Det är ju oundvikligt faktum att hundar lever kortare tid än vi människor.

Vi har bokat tid den 3 Mars -09, sen får vi vara lite deppiga några veckor för att sedan se fram emot den nya valpen.




Söker ni Banderoller



/simon

Nu är det klart o bara väntan

Vi har nu bestämt oss för en valp från Doorkeepers Kennel

Valpen som kommer heta "Pepper" är född 20 Jan -09.
Mamma Doorkeeper´s Crazy och o hennes "P" kull.

Just nu går vi mest och väntar på att "Pepper" skall växa till sig lite o vi kan hämta honom. Planerat är att vi kör upp i mitten på Mars o hämtar honom.


/simon


Söker ni Profilkläder ?
eller Namnbrickor

Bakgrund

Schäfern Ascot var första egna hund.
Jag skaffade honom -97, när jag fick mitt första jobb -som väktare.
Redan sen barnsben har vi haft schäfer så beslutet var inte så svårt.

Därtill innehöll min värnpliksplacering att jag hade hund i tjänsten.

Ascot är i Jan -09 12 år. Han är en bastant gentleman på 48 kg o 6 cm för hög mankhöjd. Men ack så söt o go.
Han har med tiden fått fler o fler typiska schäfer sjukdommar. Bukspotskörtel, diskbrock mm. Men perfekta AD & HD.
Han står under medicinering för sina fel o har fungerat bra trots allt.
Dock börjar sjukdommarna ta ut sin rätt, tillsammans med en för schäfer hög ålder.

Vi är nu i situationen att det mer är en tidsfråga innan vi inte ser någon glädje i hans ögon, eller att han inte kan resa sig mer. Då är det dags att hjälpa honom slippa lida.

Vi är båda djurmänniskor o att leva utan hund är i princip uteslutet.

Så efter att ha insett och metalt behandlat faktum ovan var vi beredda att titta på en ny schäfer.
Vi tittade på kennlar som vi kände till och skulle bara bestämma tid och åka upp o titta.

Dock slog mig tanken att titta på andra raser. Detta då jag tyckt att schäfer är lite klumpiga, och därmed lite ömtåliga. Min period som Tuffe Uffe var sedan länge slut o var allmänt trött på att folk bytte sida på trottoaren för att man var ute o kissade sin schäfer. Därtill det kända dilemma att rasen är totalt sönderavlad.
Vi tittade naturligtvis på "brukssidan" av schäfer. Utställningshundarna skrämde mest.
Dock var det svart/eller vitt på brukskennlarna -skall man ha bruksschäfern så är det polishundsämne inget mellanting som gällde. Detta passar inte riktigt vår livsstil.

Vi tittade på tex Boxer, men utan att vi båda kände att "den skall vi ha"

Då sitter vi en kväll o tittar på hundar på nätet, ställer jag frågan till svärmor (som själv är hundmänniska) "vilken ras hade du valt" -utan att blinka säger hon Australian Shepherd. Med ett så välgrundat välgenomtänkt svar, var vi såklart tvugna att direkt kolla rasen.

En lång historia kan göras kort genom ...nu är vi fast :) Det blir en Australian Shepherd


/Simon


Söker ni produkter till mässan
t e x Roll-up